Vintern är ett mysigt fenomen, kallt och förjävligt men mysigt. Undra om den mysiga känslan är tack vare att man sitter inomhus och vet hur varmt och bra man har det, med vetskapen om hur kallt och blött, omständigt och jobbigt det skulle kunna vara om man inte hade det såhär bra som man egentligen har det. Vad vet jag, inte mycket mer än någon annan, men vad jag vet är att jag tycker det är mysigt att vända på huvudet, blicka ut i det vita genom fönstret och se snön falla osymetriskt genom luften. Vintern får gärna finnas till för min skull, bara det är sådär lagom som vi alltid kräver. Bara vi får välja om vi vill vara delaktiga i kylan eller stilla sitta inne och känna värmen medan vi observerar det som händer utanför.