Snabb uppdatering för allas info.

Ska fixa mig nu, in på bio. Vidare till handen, fixa mina naglar och sedan hem till en kompis för att laga midda och umgås. Mysdag, så ska det vara!

Försöker mig på att packa lite. Jag är expert på att packa alldeles förmycket i en alldeles, enligt mig, förliten resväska. Så kommer jag till landet "utomlands" och inser att när och hur ska jag hinna använda alla dessa kläder och skor under semestern. Så denhär gången har jag försökt att vara smart. Jag har köpt en mindre resväska än den jag redan har. Vilket betyder att jag får plats med färre saker och förhoppningsvis lagom mängd den här gången. Problemet just nu är bara att lyckas packa smart så att jag får plats med allt! Vill minnas att jag fick med en brochyr med ett packningsschema när jag köpte resväskan. Man kan ju undra vart den har tagit ivägen. Skulle nog behövt lite hjälp av den nu.

Har suttit och tittat runt lite på bilder från Krabi och det har givit mig en del sommarkänslor. Har ju inte så långt kvar till värmen dock, men även om jag har veckan fullspäckad med endast nöjen kryper dagarna fram till Gran Canaria. Det är riktigt kallt ute idag också vilket gör att jag längtar till värmen ännu mer. Det är lite för kallt för min smak.



"Krabi är en av de mest lugna resmålen som finns. En fantastisk natur med kritvita stränder, en stor skärgård med runt 200 öar och en sprakande djungel som avslöjar grottor, vattenfall, mäktiga klippor och exotiska djur." - Perfekt i mina ögon.

Vi är alla olika, med olika mål och visioner när vi reser. Men för mig känns det totalt värdelöst att resa till ett land och inte upptäcka det små guldkorn som landet gömmer. Utflykter och upptäcksfärder är ett måste för mig. Speciellt om man hinner blanda det med avkoppling och bara dagar man får vara. Men det finns alltid något att lära sig och se, och att inte ta den chansen när man ändå betalat multm för att komma till det land man vill resa  till känns ju rätt meningslöst i mina ögon. Men som sagt, det är ju bara mina åsikter.

Nu sitter jag här med solen i nacken och skrivet av mig. Jag kan  på riktigt äntligen dra en lättnande suck och känna samma känsla som jag hade för lite mer än ett år sedan när jag precis gått klart mina 12 år i skolan. Det är en rätt befriande känsla att känna att man kan göra precis vad man vill, eller nästan i alla fall.

På något sätt känns det som om allt är påväg åt rätt håll, lite läskigt samtidigt. För på toppen av allt det goda vet vi ju alla att det någon stans måste vända. Man når anti klimax och inser sedan att man just vart uppe på toppen och att det är dags att åka kana ner för berget man kämpat sig upp för. Men det är väl så livet ser ut antar jag med sina mot och medgångar. Inte så mycket att tänka på nu när allt är som det ska och går så bra. Hur som känner jag medvinden knuffa på mig i ryggen och för vart steg jag försöker ta puttas jag på och får ett extrakliv på köpet. Rätt nice skulle jag viljan säga.Absolut finns det saker som skulle kunna bli bättre, men eftersom jag ändå inte kan göra något åt det, så wtf!

Dagen ser ut som så, jag har precis lagt en MaryKayorder, satt igång en tvätt och börjat packa inför Gran Canaria på lördag. Lite senare under dagen tittar Mathilda förbi för att äta upp min Chokladmoussétårta jag gjort till mitt slutprov, lite skitsnack och jobb på Hemköp på kvällen.

Det är en helt otroligt fantastisk morgon! Solen är sjukt fin och lyser upp all snö. Precis så som vintern SKA vara. Jag säger som Ronja Röverardotter, Jag känner livet i mig. Hur som så ska jag snart iväg för avslutningslunch med mina klasskompisar och lärare. Provet gick för övrigt över förvantan, jag fick bäst resultat av alla och jag känner mig sjukt nöjd, även om upplägget och presentationen blev en halvtimme försenad. Men senare idag ska jag se till att få lite fixat i Handen och ska äntligen få träffa Mathilda. Im in Love with this Mon!

Rutiner är inte riktigt min grej även om jag ständigt över på att bli bättre på dem! Som att smörja in kroppen efter dusch tycker jag bara är jobbigt omständigt även om jag känner en sådan skillnad efter att faktiskt ha gjort det. Men nu sen ett tag tillbaka har jag börjat få in vanan att både smörja in kroppen med lotion och solskyddsfaktor. Det känns riktigt bra och jag tror faktiskt att jag kommer att tjäna på det i längden när huden börjar slappna av och jag blir en gammal tant. Om annat kommer brännan för semestern sätta sig ordentligt och ge en mycket bra grund till sommaren.

Igår i ren panik upptäckte jag att jag hade en Kick Off med Mary Kay inbokat i Årsta. Jag som planerat att träffa Mathilda hela eftermiddagen och kvällen. Men söt som hon är förstod hon och skulle själv bort och kolla på deras hus de håller på att bygga vid 18.00 tiden, vilket passade perfekt. Så vi hann väl inte mer än slänga i oss lite lunch, kolla runt på lite resor och planera lite mer innan det var dags för mig att byta om till kavaj och kjol och ta tåget in.

Kvällen var helt fantastisk och jag fick så otroligt mycket inspiration. Fick se och tog tillfället att prata med den helt makalösa kvinnan Christina som under sina 15 år tjänat över 54 miljoner kronor. Kan hon kan väl jag?!

Jag hade en vän över igår, vi såg en film jag köpt. Aldrig mer ska jag se den filmen. Den är nu kastad i soptunnan. Jag vill inte att någon annan ska se den heller. Skräcken i hans ögon i filmen, hans panik, fick mig illa måeende, som fortfarande sitter som en del kvar i mig. går inte jämföra med någon annan känsla jag haft. Inte när det kommer till filmer i alla fall. Bilderna på näthinnan underar jag om dem kommer försvinna, när dem kommer suddas ut? OM dem kommer att blekna. Oftast tycker jag man kan genomlida en jobbig och obehaglig film, sålänge man belönas med ett bra och betydelsefullt slut. Men av vad jag anser hade den inte det överhuvud taget och är därför inte värd att se. Jag fick liksom inte ut något av den, mer än rädsla, tårar innan för ögonen som ville pressas fram och ett obehag av medlidande. tänker inte ens nämna filmens titel. Jag vill inte att ni ska behöva känna samma sak som jag gjorde. Det var som en mardröm och känslan efter att man vaknar när choken från drömmen inte släppt är jämförbart.

Idag ska jag träffa underbara Mathilda vilket känns som en lättnad.

Igårkväll påbörjades en tre veckors detoxkur. Jag ska rensa ur alla gifter och slaggprodukter i kroppen, det lär finnas en del, det kan jag lova. Det smakar så äckligt så man nästan hulkar av att bara se på det. Men det går att tvinga ner de tre deciliterna och två tabletterna morgon och kväll. Jag kommer svettas, lukta illa och behöva gå på akuta toabesök... Någon som vill umgås med mig under de här tre veckorna??